För två och ett halvt år sedan föddes barnet som Erica Gilbertson drömt om och längtat efter. Men när Knut bara var fyra dagar blev Erica inlagd på psykiatrisk klinik, hon var suicidal och kunde inte hantera sin ångest. Här berättar hon om sin resa – och ger råd till dig som planerar att bli gravid.

Hur påverkades din ocd av att först vara gravid och sedan genomgå en förlossning?

– Knut föddes i juni 2022 efter en enkel graviditet både fysiskt och psykiskt. Jag visste att tvång och psykisk ohälsa kunde förvär­ras, men trodde att min erfarenhet av depression skulle hjälpa mig. En läkare förberedde mig dock på ris­ken för förlossningsdepression, och vi hade en plan ifall det skulle ske.

Hur förberedde ni er?

– Vi kontaktade en specialistsjuksköter­ska och justerade medicineringen både i början och slutet av graviditeten. Vi dis­kuterade med familjen, trots att jag tyckte att jag hade ganska bra koll på läget. Men nästan direkt efter förlossningen, som var ganska lång och oväntat smärtsam, kände jag mig tom. Knut andades inte när han föddes, vilket kanske också påverkade mig.

Hur blev det när ni kom hem?

– Vi åkte hem tidigare än planerat, vilket jag i efterhand ångrar. Efter en, två nätter hemma vaknade jag med den värsta ång­esten jag upplevt och insåg att jag inte kunde hantera den som tidigare – nu hade jag ju ett barn att ta hand om. Tankarna på att inte kunna fly ångesten skapade en ständig loop. Jag ifrågasatte mina känslor, ångrade jag barnet? Det skapade ännu mer ångest. Jag förstod inte varför jag inte kunde känna lyckan när jag fått det jag önskat. Allt jag ville var att bli av med ång­esten och det enda min hjärna hoppade till var att självmord var lösningen. Tillslut började jag förlika mig med det.

Till slut blev du inlagd – eller hur?

– Ja, fyra dagar efter att Knut föddes. Jag kontaktade mobila teamet som bokade in mig på psykakuten, där jag blev inlagd direkt. Jag fyllde i ett frågeformulär om hur jag mådde och uppnådde 5 poäng av 100 i ett självskattningstest.

Hur blev det bättre?

– Jag fick en otrolig uppslutning av vän­ner och familj. Mina svärföräldrar i Skåne kom upp för att stötta Filip som plötsligt ensam skulle ta hand om en nyfödd. Jag fann också organisationen ”Mamma till mamma” som är helt otrolig. Filips längre pappa­ledighet var också avgörande.

Skulle du säga att du mår helt bra idag?

– Med tid, medicin, terapi, att våga prata om det, och ett nytt jobb mår jag idag, oftast, bra. Men det har tagit tid. Jag skulle också vilja tillägga att min relations­ocd har tagit väldigt stor plats under dessa år. Så det behöver inte vara endast fokus på barnet, utan all ocd kan förvärras.

Skulle du göra på något annat sätt om du blev gravid igen?

– Jag har idag en stabilare grund som jag hoppas hade hjälpt. En av de första saker­na jag tänker på är att Filip skulle vara hemma med barnet samtidigt som jag, under flera månader.
Tack för att du berättar, det är förstås jätte-intressant för alla som är, eller planerar att bli, gravida. Har du något råd som du vill skicka med till dem?
– Trots min erfarenhet vill jag säga att man ska våga försöka om man verkligen vill ha barn. Gör det när du varit stabil en längre tid och ha kontakt med vården från start. Var förberedd, men inte rädd. Alla blir inte sämre.

Fakta:

Ålder: 36
Bor: Stockholm
Yrke: Kommunikations ­ansvarig på Cancer­ och allergi fonden
Familj: Partner Filip och Knut 2,5 år
Aktuell: Driver Instagram­kontot EnAnnanTypAvTvång

Läs mer om ocd

Den här artikeln har publicerats i en längre version i nr 1/2025 av vår medlemstidning Nytt om OCD. Vill du läsa alla artiklar i tidningen? Bli medlem hos oss så får du vår tidning hem i brevlådan.