Vad är samlarsyndrom?
Att samla på saker är ett allmänmänskligt fenomen, men allt samlande ser inte likadant ut. I det engelska språket finns det två ord för samlande: ”collecting” och ”hoarding”.
En ”collector” är en person som samlar på en eller flera typer av saker – det kan vara modellbilar, frimärken, fågelböcker, kapsyler, gamla leksaker, ja, egentligen vad som helst – och vars samlingar utmärks av ordning och organisation. Den som samlar på det här sättet är ofta stolt över sina samlingar och visar gärna upp dem.
En ”hoarder”, d v s en person med patologiskt samlande, samlar på ett annat sätt. Det patologiska samlandet kännetecknas av en ansamling av saker – det kan vara i hemmet, på kontoret, i bilen eller i andra utrymmen – som gör det svårt att röra sig obehindrat och att använda utrymmen, möbler, och sådant som spis, kylskåp, diskbänk, handfat, badkar och toalett till det de är avsedda för.
Om levnadsutrymmena inte är stökiga och överhopade hos en person med patologiskt samlande beror det på inblandning från en annan part (t ex familjemedlemmar, städare, myndigheter). Andra benämningar för patologiskt samlande är ”samlarsyndrom”, ”samlarmani”, ”sjukligt samlande”, ”hoarding”, ”tvångsmässigt samlande” och ”tvångssamlande”.
Att leva med samlarsyndrom – 2 min lång
Så yttrar sig samlarsyndrom
Ansamlingen av föremål kan vara ett resultat av ett överdrivet shoppande, och består ofta av vanliga saker, som kläder, tidningar och böcker. Vanligt är också att personer med patologiskt samlande samlar på sig gratismaterial såsom tidningar, reklamblad och matrecept.
En tredje källa till ansamlingarna är alla kvitton, omslagspapper och förpackningar som medföljer inköpta varor. Ibland innehåller samlingarna också sådant som rent skräp och rutten mat.
Till skillnad från vanliga samlare saknar de flesta personer med patologiskt samlande förmågan att ordna och organisera sina samlingar. Resultatet blir högar av ägodelar som består av en blandning av värdelösa och värdefulla föremål, vilket gör att det kan vara svårt att hitta sådant som viktiga papper och räkningar.
Kan leda till social isolering
Oavsett föremålens faktiska värde har en person med patologiskt samlande svårt att göra sig av med eller kasta dem. Det kan bero på ett upplevt behov av att behålla sakerna eller att det är förknippat med ett stort obehag att göra sig av med dem. Obeslutsamhet, perfektionism, prokrastinering (uppskjutandebeteende) och koncentrationssvårigheter är drag som finns hos många med samlarsyndrom och som bidrar till svårigheterna.
Det patologiska samlandet orsakar stort lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden (inklusive att upprätthålla en säker miljö för en själv och andra). Personerna undviker ofta, på grund av skam eller förlägenhet, att låta andra – det kan vara familj, vänner, fastighetsskötare eller reparatörer – komma in i hemmet. I värsta fall leder samlandet till social isolering, familjekonflikter och vräkning.
Patologiskt samlande har tidigare betraktats som en undergrupp till ocd, men har nu blivit en egen diagnos, som i den diagnostiska manualen DSM-5 hör hemma i gruppen ”Tvångssyndrom och relaterade syndrom”. I denna grupp återfinns, förutom ocd och patologiskt samlande, dysmorfofobi (bdd), trikotillomani (hair-pulling) och dermatillomani (skin-picking). Gemensamt för alla dessa tillstånd är att de kännetecknas av repetitiva beteenden.
Samlande kan även vara ocd
Det som vid första anblicken ser ut att vara ett patologiskt samlande behöver inte alltid vara det. Ett problematiskt samlande kan uppstå som en konsekvens av andra psykiatriska och somatiska tillstånd. Personer med depression kan t ex få stökiga och belamrade hem till följd av minskad energi och minskad initiativförmåga.
Även personer med ocd kan av samla på sig föremål som ett resultat av tvångstankar, vidskepligt tänkande eller en känsla av ofullständighet om saker kastas. Exempel på tvångstankar är att föremålen är kontaminerade och att de därför inte kan vidröras och att de inte får kastas, eftersom andra personer då kan komma i kontakt med dem och smittas. Exempel på vidskepligt tänkande är föreställningen om att en katastrof av något slag kommer att inträffa om föremål kastats. Samlandet kan också vara ett resultat av undvikande av omfattande och betungande kontrollritualer, vilka ”måste” utföras för att säkerställa att inte något viktigt av misstag råkar slängas.
Till skillnad från personer med patologiskt samlande, som ofta får en ”kick” av att samla, upplever en person med ocd inte samlandet som tillfredsställande. Personer med ocd är inte heller lika intresserade av eller känslomässigt knutna till föremålen.
Insjuknande och förlopp
Patologiskt samlande är ett relativt vanligt tillstånd och förekommer hos 2–6 procent av befolkningen. De flesta med patologiskt samlande har fått det i barndomen eller under tonåren, men debuten kan ske även senare i livet. Samlandet tenderar att vara kroniskt och i allmänhet förvärras tillståndet med åren.
Man vet inte exakt vad som orsakar patologiskt samlande, men flera riskfaktorer har identifierats. Det faktum att det är vanligare hos personer som har en familjemedlem med patologiskt samlande, talar för att det finns en genetisk komponent. Det har också visats att vissa hjärnfunktioner ser annorlunda ut hos personer med patologiskt samlande jämfört med befolkningen i övrigt. Traumatiska och påfrestande händelser har vidare visat sig kunna trigga eller förvärra symtomen.
Varför är det så svårt att slänga?
Det finns flera faktorer som bidrar till att en person med samlarsyndrom fortsätter att samla och har svårt att göra sig av med saker. Till dessa hör:
- problem med att ordna och organisera ägodelarna
- upplevelsen av ovanligt starka, positiva känslor (glädje och förtjusning) i samband med införskaffandet av ett nytt föremål.
- upplevelsen av negativa känslor i samband med övervägande av och försök att göra sig av med saker
- en stark känsla av att föremål är ”värdefulla” eller ”användbara” trots att andra människor inte vill ha dem
- en känsla av ansvar för föremål och ibland en uppfattning att döda föremål har känslor
- ett förnekande av de problemen samlingarna medför, trots att de uppenbarligen utgör ett hinder för ett ”normalt” liv
- svårigheter att fatta beslut
Stor samsjuklighet
Samlande som utgör ett problem förekommer hos individer med en rad olika tillstånd. Bland patienter med ocd uppskattas mellan 18 och 40 procent ha symtom på problematiskt samlande. Även bland individer med neuropsykiatriska tillstånd är problematiskt samlande vanligt. Det finns indikationer på att det är 10 gånger vanligare bland patienter med autismspektrumtillstånd än i övriga befolkningen. Bland äldre kan problematiskt samlande förekomma som ett symptom på demens.
En majoritet av de med patologiskt samlande uppfyller kraven även för andra tillstånd, huvudsakligen affektiva tillstånd och ångeststörningar. Det vanligaste samsjukliga tillståndet är depression (50 procent). Även ADHD är vanligt förekommande (28 procent), och 18 procent av personer med patologiskt samlande uppvisar även symtom på ocd.
Ung med samlarsyndrom
Samlarteamet kan hjälpa till
Patologiskt samlande
För en del människor blir samlandet ett stort problem. Patologiskt samlande är en tämligen ny diagnos inom psykiatrin, även om fenomenet har funnits länge.
Hitta gemenskap med andra
Det blir lättare om man är tillsammans. Som medlem får du vår tidning ”Nytt om OCD”, kan se våra föreläsningar och hitta gemenskap i en lokalförening.
Tack för att du är medlem!
Med ditt stöd kan vi sprida kunskap om ocd, anordna cafékvällar och samtalsgrupper, svara på mejl och telefonsamtal, ge ut ”Nytt om OCD” och hålla den här webbplatsen levande.
Ditt medlemskap gör skillnad!