Patologiskt samlande – vad vet vi om orsaker och behandling?

Sedan urminnes tider har samlande varit ett sätt att skydda sig mot kommande svårigheter: brist på mat, torka, kyla eller våld. Moderna människor kan samla pengar på hög som skydd mot arbetslöshet och ålderdom, eller som en hobby för att få till en komplett samling och träffa likasinnade. För en del människor blir dock samlandet i sig ett stort problem.

Patologiskt samlande är en tämligen ny diagnos inom psykiatrin, även om fenomenet har funnits länge. Professor David Tolin (Institute of Living, Hartford CT i USA) besökte Uppsala i maj för att presentera detta problem för ett hundratal terapeuter och studenter. Forskning kring hur problemet tar sig uttryck och hur det kan behandlas befinner sig än så länge i sin linda.

Här följer en sammanfattning av vad som framkom under dagen.

Den senaste versionen av psykiatrins diagnossamling, DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 2013), innehåller en ny diagnostisk kategori vilken omfattar OCD och ”OCD-liknande problem”. DSM-5 innehåller en beskrivning av vad som räknas till patologiskt samlande och även vad som inte kan betraktas som ett uttryck för denna störning. Patologiskt samlande beskrivs som:

1. Ihållande svårigheter att slänga eller göra sig av med saker, oavsett deras faktiska värde.

2. Ett upplevt behov av att behålla sakerna och obehag förknippat med att göra sig av med dem.

3. Negativ påverkan på levnadsutrymmen, starkt lidande och omfattande svårigheter att sköta ett arbete, sociala kontakter och grundläggande säkerhet i tillvaron m.m.

Inte mycket forskning
Eftersom samlande är en tämligen ny diagnos finns det inte så mycket forskning att luta sig emot. I västvärlden kan mellan 2 och 5 procent av befolkningen räknas som patologiska samlare. Statistik kring fördelningen mellan män och kvinnor, tidpunkt då problemen uppstår och graden av handikapp, är begränsad eftersom människor med detta problem söker hjälp vid olika tidpunkter i livet.

Vad som orsaker patologiskt samlande är okänt. Det finns en del studier som visar på kopplingar till hjärnans fysiologi och vissa psykologiska processer, men än så länge finns inga säkra data kring ”varför” man utvecklar patologiskt samlande. När det gäller psykologiska processer har man tittat på sådant som svårigheter i beslutsprocessen, starka känslomässiga kopplingar till saker och trossatser (“beliefs”) kring ens eget ansvar, ens kontrollbehov och minnet. I nuläget är det viktigt att undersöka hur olika former av behandling kan minska det lidande som är för-knippat med samlandet och hjälpa individer till ökad livskvalité. 

Viktigt att samordna resurser
Ett stort problem är de förberedelser som brukar behövas för att motivera personer med patologiskt samlande att delta i olika typer av behandlingar (framför allt läkemedelsbehandling och psykologiska insatser). Eftersom flera aktörer kommer i kontakt med människor med patologiskt samlande (fastighetsförvaltare, sjukvård, psykiatri, socialtjänst, djurskyddsföreningar, m.fl.) är det enligt Tolin viktigt att samordna resurser och klargöra vem som ska göra vad vid vilken tidpunkt.

Det finns inga pålitliga studier gällande läkemedelsbehandling för patologiskt samlande. De läkemedel som används för tvångsproblem (SSRI-preparat såsom Fluoxetin eller Sertralin) tycks inte ha lika god effekt vid samlande som vid klassisk OCD. En försiktig optimism finns för Venlafaxin (SNRI-preparat) men än så länge är kunskapsläget bristfälligt.

Motiverande samtal ett första steg
Även forskningen kring psykologisk behandling av patologiskt samlande är begränsad. Tolin presenterade behandlingsinslag som terapeuter kan använda sig av. Den psykologiska behandlingsmetod som heter ”motiverande samtal” kan vara ett bra första steg inför att ta itu med de problem som samlandet skapar, exempelvis en extremt belamrad bostad som kan vara både brandfarlig och en sanitär olägenhet.

Psykologisk behandling innehåller ofta insatser rörande att organisera tillvaron i viktiga och mindre viktiga delar, att lära sig att tillämpa ändamålsenliga beslutsprocesser och att bryta ner behandlingen i olika delar, såsom att inte skaffa nya föremål och att slänga det som redan belamrar bostaden.  En metod som kallas för ”habit reversal” och som används för olika former av repetitiva beteenden, t.ex. tics, har också – med viss framgång – prövats i några studier om samlande. Behandlingen kan äga rum både enskilt och i grupp. Vanligtvis sträcker sig behandlingen för patologiskt samlande över en längre tidsperiod än för mer vanliga behandlingar för ångest och depression.

Den drabbade måste vara villig
De personer som får god hjälp av psykologisk behandling är oftast kvinnor, de som utför olika uppgifter på egen hand, i sitt eget hem, de som har mindre svåra samlarproblem, de med mindre social ångest, och de som inte har en stark önskan om att allt ska vara perfekt. Tolin visade flera videosekvenser om hur man mäter, analyserar och behandlar samlande. För att nå framgång i terapin måste den drabbade vara villig att delta och terapeuten måste kontinuerligt arbeta med stegvisa strategier för att nå förändring. Det finns anledning till hopp när det gäller behandling av patologiskt samlande, men än så länge måste både terapeuter och drabbade pröva vad som fungerar bäst i det enskilda fallet.

Text: Sandra Bates, fil.dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut
Texten är ett referat från en föreläsning av professor David Tolin.

Läs mer om patologiskt samlande:

Allmän information om hoarding (patologiskt samlande):
http://www.ocfoundation.org/hoarding

Brittisk hemsida:
http://www.nhs.uk/Conditions/hoarding/Pages/Introduction.aspx

Patologiskt samlande är ny diagnos i DSM-5
Artikel i Läkartidningen

Den här artikeln har publicerats i vår medlemstidning Nytt om OCD (nr 2/2016). Vill du läsa fler artiklar? Bli medlem hos oss så får du alla nummer hem i brevlådan