Andra artiklar

Nytt om OCD nr 4, 2025

Nytt om OCD nr 4, 2025

Tidningens innehåll: • Systrarna Romare om livet efter Tvångstango • Tema: Psykologen Sofia Bilbao om ocd på sociala...

Häng med på sommarkurs i Leksand

Häng med på sommarkurs i Leksand

Vi är så glada – det är många som har visat intresse och vill följa med! Det innebär att vi tyvärr har behövt stänga...

Bdd kan lindras med självmedkänsla

Självkritik och skam är vanliga komponenter hos personer med dysmorfofobi, men traditionell kbt hjälper inte alltid. Forskaren Johanna  Linde har tagit fram en ny behandling med lovande resultat.

Skam ses som en av de faktorer som vidmakthåller problemen hos personer med dysmorfofobi, även kallat bdd. Man kontrollerar sitt utseende, jämför sig med andra och döljer sina ”problemområden”. Det är också vanligt att man undviker sociala sammanhang – och skamkänslorna driver på det beteendet. 

– Hela jaget påverkas av skammen, säger Johanna Linde som är psykolog och dokto­rand vid Karolinska Institutet. Även om det är något litet i utseendet är upplevelsen att ”jag duger inte som person”. Det kan få sto­ra effekter på livet. Samtidigt skäms många drabbade för att prata om sina problem, de är rädda för att uppfattas som ytliga. 


Behandlingen behöver utvecklas

Det är angeläget att  vidareutveckla be­hand lingen för bdd. Den metod som hit­tills uppnått bäst resultat är  kognitiv bete­ende terapi med exponering och respons­prevention (kbt­erp). Men ungefär hälften av patienterna blir inte hjälpta av detta. 

Johanna Linde och hennes forskarkol­legor har tidigare prövat acceptance and commitment therapy (act) på bdd­patien­ter för att arbeta med den mer skamrelate­rade problematiken. Men inte heller denna metod nådde hela vägen fram. 

– Vi kom inte åt detta med självkritiken, säger hon. 

Därför har forskarlaget tagit fram en variant där man kombinerar act medövningar för att stärka självmedkänslan. En liten pilotstudie har genomförts och resultaten är lovande. 

– Fyra av de fem studiedeltagarna mins­kade sina bdd­beteenden och var mindre självkritiska när de genomgått behand­lingen. Från att ha haft en väldigt låg livs­kvalitet landade de på en normal grad av livskvalitet. 

Exponering en oundviklig del

Behandlingen består av flera delar. Först och främst identifierar patienten vad som är värdefullt för just den personen. Vad vill man fylla sitt liv med? Därefter jobbar man med att stegvis nå dit.  

– Många har haft inställningen att utseen­deproblemet måste hanteras först, SEN ska de ta tag i allt det andra, säger Johanna Linde. I behandlingen tar vi tag i livet i stället. 

När man tar stegen för att bredda livet blir exponering en oundviklig del. Men exponeringen har en annan inramning jämfört med kbt­erp. Här handlar det sna­rare om att komma i kontakt med det som man upplever är viktigt än att minska job­biga känslor.

En annan grundpelare i behandlingen är att närma sig det man tycker är  jobbigt inombords. En vanlig impuls när man känner skam är att vilja undvika det som orsakar känslan, att inte komma i kontakt med det man skäms för.

– Många med bdd har en konstant inre ström av självkritik, säger Johanna Linde. 

Här får deltagarna arbeta med att lägga märke till tankeströmmarna. Att inte köpa sina känslor som fakta utan försöka titta på tankarna på avstånd för att kunna förhålla sig till dem på ett annat sätt. 

– Huvudmålet är inte att bli av med sin skam. Det är att kunna hantera de tankar och känslor som dyker upp så att man ändå kan göra det man vill i livet, säger Johanna Linde. 

Självmedkänslan ett steg på vägen

Ytterligare en hjälp på vägen är att arbe­ta med självmedkänsla, vilket är den nya komponenten i behandlingen. Studie­deltagarna får träna på att vara snälla mot sig själva, bland annat genom rollspel där de övar på att byta perspektiv. Hur skulle jag förhålla mig till en annan person som hade de här problemen? 

– Man bemöter oftast andra med  mycket större vänlighet än vad man gör mot sig själv, säger Johanna Linde. 

Patienterna får öva praktiskt på att  utöva självmedkänsla i olika situationer, både när det inte är så kämpigt men allt efter­som även i skarpt läge. 

Jobbar med triggers i grupp

Pilotstudien genomfördes som individu­ell terapi, men Johanna Linde säger att hon tror att gruppterapi skulle fungera minst lika bra. Sociala sammanhang triggar ofta igång bdd­tankarna, och vid gruppsessio­nerna får man möjlighet att jobba med triggern i en miljö där det finns stor för­ståelse – vilket kan vara lättare än att träna till exempel i skolan eller på jobbet.

– Men steget att våga gå i grupp kan vara väldigt stort. 

Eftersom resultaten från pilotstudien var lovande letar nu Johanna Linde och  hennes kollegor efter finansiering för att  kunna genomföra en större forsknings studie. De planerar också att ge ut en bok med en beskrivning av behandlingen, vilken  skulle kunna användas både av terapeuter och drabbade.  

– Nu var det ju få deltagare i studien, säger Johanna Linde, men de som ingick hade lätt att ta till sig behandlingen.◗

Text Elin Olaisson
Foto: Elisa Photography/Unsplash

Fakta: Dysmorfofobi eller BDD (Body Dysmorphic Disorder)

Överdriven upptagenhet vid ett/flera upplevda fel i utseendet

Försök att dölja felen eller upprepade kontroller av utseendet

Oron leder till undvikan de av situationer eller aktiviteter

Problemen har stor negativ inverkan på vardagen och/eller orsakar stort lidande

Den här artikeln har publicerats i nr 1/2024 av vår medlemstidning Nytt om ocd. Vill du läsa alla artiklar i tidningen? Bli medlem hos oss så får du den hem i brevlådan.

2024-10-16

Liknande artiklar…

Share This