Tidningens innehåll: • Ocd-gurun Mark Freeman har världen som sitt arbetsfält • Tema: OCD-förbundet håller ”tvångsfrukost” • Tema: Hjälp, jag vill jobba! – forskarna ger tips och råd • Tema: Erik Andersson om vikten av ett jobb • Forskning: Kbt vid kroppsluktsfixering • Möt OCD-förbundets nya medarbetare • Fråga experten: Behandlingen står stilla • Balans i livet: Marika mediterar varje dag • På jobbet: Britta är personligt ombud • Föreningsnytt  

Ordföranden:
Att arbeta är en friskfaktor

Många får sin ocd-diagnos i tonåren. Det kan vara en lättnad att äntligen få ett namn på svårigheterna. Lära sig mer om hur man kan börja må bättre. För familjemedlemmar gäller det att försöka lära sig att inte gå med i tvången, sluta anpassa livet efter tvångsmonstret (som vi kallade ocd:n hemma hos oss).

Men en diagnos kan också behöva sörjas. Varför har just jag drabbats? För föräldrar kommer ofta självförebråelser och tvivel. Varför stod jag inte på mig hos vårdcentralen? Har mitt  beteende förvärrat mitt barns diagnos? Varför fattade vi inte det tidigare?
Forskarna Lisa Holmlund och Åsa Andersén har undersökt hur unga människor med ocd tar sig in i arbetslivet. Vilka hinder finns, hur kan man få det att funka på jobbet? I deras intervjuer har det kommit fram att en av svårigheterna är att avgöra när man behöver stöd, och när det är ocd:n som  driver behovet av försäkran.
”Alla som är nya på en arbetsplats har frågor. Att be om kollegialt stöd är normalt. Utmaningen är att skilja mellan vad som är stöd och vad som är försäkran”, säger Lisa Holmlund. 

Det är heller inte alltid diagnosen som är problemet: ”Många unga vuxna arbetar i branscher med sämre arbetsmiljö. Det kan bli en tuff start, oavsett om man har ocd eller inte”, säger Lisa Holmlund.
Med sin forskning vill de bidra med kunskap om hur stöd och  insatser kan underlätta för människor med ocd. Läs mer på sidan 6!
Att ha ett arbete att gå till är en friskfaktor. Det ger en tillhörighet, ett sätt att försörja sig och en självständighet. Men arbetsplatser, både chefer och arbetskompisar, kan bidra till ett friskare arbetsliv genom att göra det okej att prata om hur man mår, om diagnoser, och om vad man kan behöva för stöd och anpassning. 
Som alltid gäller alltså att det är viktigt att vi minskar skammen och ökar kunskapen. Det tjänar vi alla på!

“Chefer och arbetskompisar kan bidra till ett friskare arbetsliv”

Helena Rönnberg, ordförande i OCD-förbundet

Den här krönikan är publicerad i nr 1/2026 av vår medlemstidning Nytt om OCD. Vill du läsa alla artiklar i tidningen? Bli medlem så får du vår tidning hem i brevlådan.