Att vara barn till någon med ocd innebär ofta att få ta mycket ansvar. Tid och energi går åt till att underlätta för att föräldern ska må bra. Till vardags är det inte ovanligt att planerade saker ställs in, möten avbokas, försenas eller rinner ut i sanden.

Många känner sig annorlunda jämfört med sina kompisar. Det kan vara svårt att vara öppen med hur det står till hemma och kännas knepigt att ta hem kompisar. Familjen kan ha brist på struktur och rutiner, eller tvärtom ha extremt mycket av struktur, ordning och reda.

Samtidigt är det tydligt vad som gäller och som barn vet man exakt var gränsen går. Mycket handlar om att ha koll på och oroas av hur föräldern mår. Det kan också vara smärtsamt att på nära håll se sin förälder kämpa mot tvången och slita för att få ett fungerande liv.

Rebecca: Min mamma ser osynlig smuts

Rebeccas mammas ocd fick henne att tvätta golvet med klorin – trots att det var kliniskt rent.

Läs mer

Karin Thunberg berättar om sin mamma som var en samlare.

Karin: Min mamma var en sopmamma

Författaren Karin Thunberg växte upp med en familhemlighet. Hennes mamma var en samlare.

Läs mer

Det enda jag vill som mamma är ju mina barns bästa. Jag skulle gärna ta ocd-skiten själv, bara han fick leva sitt liv.

AnnKatrin, mamma till son med ocd, i Nytt om OCD, nr 4/2020
Vi kan inte ha ett normalt socialt umgänge. Jag är alltid orolig, på spänn. Är hela tiden ’tre steg före’ för att undanröja sådant som kan väcka ångest hos honom.

Anhörig, OCD-förbundets medlemsenkät
Vi tvingas leva i den 'sjukes' verklighet och ta del av all ångest, samtidigt som vi måste leva i vår egen verklighet, fylld av frustration, grusade förhoppningar och ensamhet.

Anhörig, OCD-förbundets medlemsenkät
Lärarna i hans skola har i flera fall, huvudsakligen fått för sig att han är lat när han har svårt att komma igång. Lärarna har inte riktigt förstått när jag sökt förklara.

Anhörig, OCD-förbundets medlemsenkät
Att leva med ett barn som har en psykisk sjukdom är som att leva ett liv hemma, och ett annat ute i samhället, på jobbet och bland vänner.

Helena, mamma till dotter med ocd, i Nytt om OCD, nr 4/2020
Tidigare kunde jag inte ta hem någon på grund av bacillskräcken. Han blev förtvivlad. Kunde till exempel inte sitta på den stolen där gästen suttit.

Anhörig, OCD-förbundets medlemsenkät
Fånigheter tänkte jag först. Efterhand förstod jag allvaret och plågan. Det hela hade börjat, berättade hon, redan före tio års ålder. Hon ville inte tala om saken då.

Anhörig, OCD-förbundets medlemsenkät