Ny forskning visar svårigheter att upptäcka samlarsyndrom hos unga. Ångest och depression är vanligt bland unga med samlarsymtom och nuvarande diagnoskriterier för samlarsyndrom kan behöva ändras.
Samlarsyndrom, eller “hoarding” som det ofta kallas, handlar om människor som har samlat på sig saker under en längre tid och som ser varje sak som betydelsefull. De finner olika anledningar till att spara på en sak och känner stress när de behöver kassera en sak. I bostaden blir det en röra av saker, så kallat “clutter”, som gör hemmet svårt att använda på ett funktionellt sätt. Det skapar även risker för kroppsliga och materiella skador.
Varför samlarsyndrom uppstår är inte klarlagt. De kliniska studier som har gjorts, har i huvudsak undersökt samlarproblematik bland personer i medelåldern. Erfarenheter bland vuxna tyder dock på att tecken kan ses redan tidigt i livet. Det är alltså viktigt att känna igen vilka dessa kan vara, så att man kan hejda utvecklingen.
I en studie, publicerad i våras, bringar forskare vid Karolinska Institutet lite mer insikt i frågan om ursprunget kan ses i barndomen och om nuvarande diagnoskriterier går att tillämpa bland unga (Ivanov m.fl., 2020).
Här undersökte forskarna tvillingar som vid 15 års ålder visat tecken på samlarbeteende samt tvillingsyskon och tvillingar utan symtom. Samlarbeteendet innebar ihållande besvär att göra sig av med saker på grund av upplevda behov att spara och stresskänslor om något behöver kastas. Efter tre år tittade forskarna på hur beteendet hade utvecklat sig.
Många har symtom kvar
Uppföljningen visade att symtomen hade upphört hos många (60 procent). Men en betydande andel (40 procent) hade kvar sina symtom. Närmare hälften hade fortfarande svårt att göra sig av med saker (kriterium A). Något färre (40 procent) upplevde behov av att spara och känslor av besvär om de behövde kasta något (kriterium B). I grupperna med tvillingsyskon och tvillingpar utan symtom som 15-åringar, hade några ungdomar nu svårt att göra sig av med saker på grund av upplevda behov att spara (24 respektive 8 procent).
Skattningar av “clutter” på ungdomarnas rum enligt diagnoskriterier i DSM-5, visade att ingen av deltagarna i studien kom upp i nivåer av röra som betraktas som problematiska, och därmed uppfylldes heller inte nuvarande kriterier för diagnosen samlarsyndrom hos någon av ungdomarna.
Samsjuklighet är vanligt
Med hjälp av intervjuer, självskattningstester och hembesök eller foton tagna på ungdomarnas rum, undersöktes samlarproblematiken vidare bland de ungdomar som hade symtom vid uppföljningen. Ungdomar som vid uppföljningen var utan symtom verkade som kontrollgrupp. Man intervjuade även föräldrar och lät dem svara på enkäter.
Djupare undersökningar visade att psykiatriska diagnoser var vanligare bland ungdomarna med samlarsymtom. En majoritet (79 procent) hade fått en psykiatrisk diagnos någon gång i livet. I kontrollgruppen hade betydligt färre ungdomar fått en psykiatrisk diagnos (17 procent). Ångest var den vanligaste diagnosen. Man fann den hos fler än hälften med samlarsymtom och betydligt mer sällan i kontrollgruppen (8 procent). Depression tidigare i livet var också vanligt bland ungdomar med samlarproblematik (50 procent) och i jämförelse med kontrollgruppen (4 procent). Inga skillnader sågs för ätstörningar, ocd, adhd eller add.
Självskattningstest för add och autism visade att deltagarna med samlarsymtom rapporterade betydligt fler symtom.
Hembesök kan avslöja “clutter”
Självskattningstester bland ungdomarna och deras föräldrar bekräftade att ungdomarna i gruppen med samlarsyndrom i uppföljningen hade svårare grad av samlande än ungdomarna i kontrollgruppen. Det mest framträdande symtomet var svårigheter att göra sig av med saker. Hembesök, eller bilder tagna på ungdomarnas rum, visade att nivån av “clutter” var större bland ungdomarna med samlarbeteende än i kontrollgruppen.
Föräldrarna till barn med samlarsymtom ansåg att deras barn hade svårare att skiljas från saker men tyckte inte att de hade “clutter” på sina rum. De anpassade sig oftare till sina barns beteenden men upplevde inte barnens samlande som besvärande.
Ungdomar sparar på många saker
Generellt sparade ungdomarna i bägge grupper på liknande föremål och till de vanligaste hörde böcker, biljetter, brev/vykort och gamla kläder. Ungdomar som samlade på dessa saker var fler i gruppen med samlarproblem. Ungdomarna med samlarproblem samlade även på fler typer av saker.
Ungdomarna med samlarbeteende sparade oftare på saker för att de kunde vara användbara i framtiden än av sentimentala skäl. I kontrollgruppen var det tvärtom. Här sparade de oftare på saker av sentimentala skäl än för framtida bruk. Ungdomar med samlarbeteende uppgav oftare flera skäl för sitt sparande.
Forskarnas slutsatser är att de diagnoskriterier som man använder idag, och som är baserade på vuxnas beteenden, inte är tillräckligt bra för att upptäcka samlarsyndrom bland unga. Att spara på saker kan ske i perioder och vara ett normalt beteende i ungdomars utveckling. Och “clutter” blir ofta tydligare i takt med att man blir äldre. Föräldrar uppmärksammar inte alltid att barn har “clutter” på sina rum, då barn får mer utrymme när de går mot en ålder där de blir mer självständiga. Sammantaget, enligt forskarna, kan man behöva minska betydelsen av “clutter” i diagnoskriterierna. Då blir det enklare upptäcka ett samlarbeteende bland unga människor.
I jämförelse med vuxna var tecken hos unga jämförbara vad gäller depression och ångest som de vanligaste psykiatriska diagnoserna. Vuxna anger också att det vanligaste skälet för sparande är att saker kan komma till användning i framtiden.
Enligt forskarna bör behandling främst inriktas mot ungas svårigheter att göra sig av med saker och beteendemönster kring sparande. Men man bör även lära barnen hur de kan organisera saker på ett bra sätt. Insatser kring hantering av många saker, överdrivet sparande eller föräldrars anpassning, ansågs inte vara nödvändiga utifrån studiens resultat.
Text: Nina Oksa
Referens:
Ivanov VZ, Mataix-Cols D, Serlachius E, et al. The developmental origins of hoarding disorder in adolescence: a longitudinal clinical interview study following an epidemiological survey [published online ahead of print, 2020 Apr 18]. Eur Child Adolesc Psychiatry.
2020;10.1007/s00787-020-01527-2.
Fakta: Samlarsyndrom
Diagnoskriterier enligt DSM-5
- A – Ihållande svårighet att göra sig av med saker – även saker som saknar värde
- B – Personen tycker sig behöva spara sakerna och känner stress över att göra sig av med dem
- C – Prylarna hopas i hemmet så att man inte kan använda möbler och utrymmen på ett normalt sätt
- D – Samlandet orsakar lidande eller försämrad funktion i arbetet, sociala eller andra viktiga sammanhang
- E – Samlande förklaras inte av någon medicinsk skada (t.ex. hjärnskada)
- F – Samlandet förklaras inte av något annat tillstånd i DSM-5 (t.ex. ocd eller demens)
Den här artikeln har vi publicerat i vår medlemstidning Nytt om OCD (nr 3/2020). Vill du läsa fler artiklar? Bli medlem hos oss så får du alla nummer hem i brevlådan.
