Ahmed har länge levt med tabubelagda tvångstankar. Läs hans berättelse.
Jag har alltid haft mycket sexuella tvångstankar. Om ett barn tittade på mig så satte tankarna igång. Betyder det här att jag är pedofil? Jag aktar mig noga för att lyfta upp min brors barn, jag vill inte ens dra barnvagnen.
Länge tyckte jag att mina tankar var så skamfyllda att jag inte berättade för en enda människa. Men för några år sedan började jag i terapi och där har jag tränat på att stanna kvar i tankarna, och att förstå att tankar bara är tankar. Det är som buddhisten Björn Natthiko Lindeblad säger: ”Tro inte på dina tankar”. Jag har alltid tänkt att det är uteslutet att jag ska skaffa barn. Om en partner har börjat prata om barn så har jag dragit direkt, jag har sett det som uteslutet att jag ska ha barn. Jag har inte litat på mig själv för fem öre och det har varit extremt krävande. Jag har sparkat på mig själv och känt otroligt mycket skuld och skam.
Någonstans vet jag att det är just tvångstankar, jag har ju aldrig gjort något mot ett barn. Men ändå kan jag inte släppa tan-ken: ”Kanske har terapeuten fel, kanske är jag trots allt pedofil? Jag är bara väldigt bra på att lura andra?”. Det här jobbar jag fortfarande med, och nu är jag särskilt motiverad. Jag är ihop med en tjej som jag tycker mycket om, hon känner till mina tvångstankar och tillsammans försöker vi få mig att förstå att jag inte är pedofil.
Text: Anna Wahlgren
Den här artikeln har publicerats i nr 4/2023 av vår medlemstidning Nytt om ocd. Vill du läsa alla artiklar i tidningen? Bli medlem hos oss så får du vår tidning hem i brevlådan.
