Ur innehållet: Tema trichotillomani • Ny lovande behandling • Nancy lär sig umgås med suget • De startade en facebookgrupp • Min egen historia •

Ledaren från ordförande Lena Nilsson:

”Vi tar en dag i taget”

”Hoppas ni mår bra”, så börjar nästan alla samtal idag. Jag börjar
också så – hoppas ni mår bra. Jag får frågor från radio och tv, från
journalister som vill intervjua människor med ocd om hur de känner
sig i dessa dagar. Det finns en förväntan att vi ska ha det extra besvärligt.
Att det kan vara så bekräftas av de intervjuer som Elin redovisar
på annan plats i tidningen. Men det finns också exempel på motsatsen
– en slags utjämnande effekt. Alla måste stanna hemma och utföra
säkerhetsbeteenden.
Vi får ta en dag i taget. Många möten ställs in, flyttas fram eller görs
på annat sätt. Årsmöten och andra möten sker digitalt, vi får lära oss
att göra annorlunda. Att många ”måsten” försvinner kan vara befriande.
Det digitala livet är kanske inte helt enkelt, ibland misslyckas
uppkopplingarna men mycket fungerar förvånansvärt bra. Och det
kan ge andra fördelar. Så kallade webbinarier i Stockholm kan besökas
av deltagare från hela landet. Funktionsrätt Sverige har haft en rad
webbinarier och digitala möten den senaste månaden. Många möten
är öppna för alla medlemmar i organisationer som är med i Funktionsrätt
Sverige vilket OCD-förbundet är. Upptäck Funktionsrätts
hemsida: www.funktionsratt.se
Samtidigt som läget är bekymmersamt är det en utmaning och en
möjlighet att förnya verksamheten. Självklart är det roligt och även
oersättligt att ses på plats. Men när det inte går får vi hitta nya vägar.
Stockholmsföreningen har digitala kafékvällar och en föreläsning 28
maj dit vi alla är välkomna från hela landet. Jag ser fram emot att
besöka föreläsningar i Piteå och Malmö. Om vi tycker tekniken är
krånglig och känns ovan, kan vi höra med våra studieförbund, de kan
ofta hjälpa till.
Glöm inte att gå ut i försommaren, upptäck närområdet. Det kan
bli fullt på populära utflyktsområden men Sverige är ändå ett glest
befolkat land. Här har förstås vi, som inte bor i de mest tätbefolkade
områdena, en fördel. Vi får njuta av det enkla men fantastiska – med
backsippor, gullvivor och mandelblom inom gångavstånd.
Beträffande sommarlägret fanns ingen annan möjlighet än att ställa
in. Lägren har mestadels varit i södra Sverige och de flesta deltagarna
har kommit därifrån. I år var det tänkt att vi skulle vara i Hälsingland.
Kanske kan vi ställa om även det. I ”lägergruppen” har vi diskuterat
att inför nästa år göra fler sommaraktiviteter som föreningarna i
samarbete med förbundet kan ta ansvar för. Fundera på det och skicka
era idéer till lokalföreningen eller förbundsstyrelsen.

Lena Nilsson
Ordförande för Svenska OCD-förbundet

Share This