Succéförfattaren Amanda Romare gör tv-serie om ocd

Succéförfattaren Amanda Romare gör ett SVT-program om ocd. I nya serien ”Tvångstango – en serie om att bli  fri från OCD” får vi följa Amanda i hennes behandling, och när hon träffar andra – däribland Fredrik Wikingsson och Robert  Gustafsson – med ocd.

Hurra! Du har gjort en tv-serie för SVT om ocd – berätta!

– Ååååh, det här är ett av mitt livs läs­kigaste projekt. När jag skrev ”Halva Malmö” så blottade jag mig, men det var trots allt en roman. I den här tv­-serien är det välkommen in i mitt liv. Tittarna får följa hur jag kämpar med min ocd – ända in i terapirummet. Mina syskon – två av tre syskon har också ocd – är med i serien, liksom min mamma – som inte alls har ocd, utan tvärtom har ganska svårt att relatera till de svårigheter som vi tampas med. Dessutom träffar jag olika profiler med ocd, det var ett krav från min sida. Ocd:n gör ju att jag ofta känner mig som en galning, och jag vill inte ensam vara ansiktet utåt för den här diagnosen. 

Varför ville du göra Tvångstango – en serie om att bli fri från OCD?

– För några år sedan skrev jag en  artikel i Dagens Nyheter om min ocd. Jag blev helt chockad över gensvaret. Jag fick mejl från människor som aldrig hade pratat om sin ocd med en enda människa. Flera föräld­rar till barn med ocd hörde av sig och sa att det inte var förrän de läst min artikel som de förstått hur deras barn har det. Själv har jag alltid varit väldigt öppen med min ocd, den är liksom ständigt en del av mitt sam­tal, men alla människor fungerar ju inte så.

I serien går du i kbt-behandling hos psykologen Erik Andersson, en av Sveriges främsta experter på ocd.

– Jag har gått i terapi tidigare också, men jag aldrig riktigt träffat rätt. Tillsammans Erik går jag djupare in i min ocd, jag har aldrig exponerat i den här omfatt ningen. Erik har hittat på alla möjliga exponerings­övningar, till exempel en som kretsar runt mina sociala medier. Jag har nämligen all­tid varit försiktig med sociala medier, det funkar inte för mig. Jag börjar mäta mitt värde som människa i kommenterar, följ are och likes. Säg att en random kändis börjar följa mig – då kan jag gå in  varje dag i tre månader och kolla om kändisen fortfarande följer mig. Och om jag har postat ett inlägg kan jag ha ångest i flera timmar efteråt, och ligga och grunna över hur jag formu­lerade inlägget. Om tre personer avföljer mig får det samma proportioner som att tre nära vänner har brutit kontakten, trots att jag inte ens känner personerna ifråga. Men i samband med att jag skrivit ”Halva Malmö” skaffade jag till slut Instagram, och det har varit så mycket ångest runt allt. Som en del i exponeringen kom jag och Erik överens om att min bror skulle få sköta mitt Instagram under en vecka. Han gick loss och postade så mycket pinsamt – Throwback Thursday, ”Njut av din fredag”, ”Visst är Boten Anna en bra låt” och såda­na där inlägg. Jag trodde att jag skulle gå under, det var så hemskt. Men det hade en uppenbar effekt på mig. Jag kunde se svart på vitt att folk lajkade mer än någonsin. 

Men serien handlar inte bara om dig, du intervjuar också andra – både kända och okända.

– Ja, jag har bland annat träffat författa ren David Lagercrantz, programledaren Fredrik Wikingsson och skådespelaren Robert Gustafsson. Fredrik säger att han har en släng av ocd, men han är kanske inte lika sjuk som jag. Vi pratade om det, han var lite orolig över att hans ocd kanske inte är allvarlig nog, men poängen med program­met är ju att skildra alla former av ocd. Han är väldigt fixerad vid att saker ska stå på ett visst sätt, och det kan jag verkligen rela­tera till. Vi filmade i hans lägenhet, och fick därmed bekanta oss med hans pedan­tiska sida. David har flera andra diagnoser, men känner också igen sig i ocd. Han käm­par generellt väldigt mycket med ångest. Robert Gustafssons problem kretsar runt renlighet och hygien. Jag var supernervös när jag skulle intervjua honom, och ring­de till min syster Adina och beklagade mig. ”Tänk bara att han är pappa”, sa hon. Så det var det enda som snurrade i mitt huvud under intervjun. Han visade sig dock vara jättetrevlig. Jag måste säga att alla jag har intervjuat har varit så otroligt gulliga. De har verkligen öppnat upp om sina problem. Majoriteten som jag pratar med är dock vita, medelålders män. Helt klart har det varit svårare att få kvinnor att ställa upp.

Till alla er därute som också har ocd – I am with you.

Amanda Romare, författare

Hur är det med din ocd numera?

– Jag har ett fungerande liv. Men det känns som att steget till att jag ska bli helt galen och förlora mig i tvång aldrig är sär­skilt långt borta. Det stressar mig, och jag tar upp de här tankarna med Erik, psyko­logen. Utgångspunkten i serien är att nor­malisera ocd. Att visa hur alla vi som har ocd kämpar.

Efter att ha gjort programmet och träffat olika experter… vad tror du – finns det hopp för ocd:are?

– Arbetet med Erik har givit effekt, det är uppenbart att exponering fungerar – det kan vi trösta oss med. Med det sagt så har jag fortfarande problem. Erik brukar säga att min ocd är sneaky. Att den är listig, och hela tiden transformeras och hoppar till något nytt att oroa sig över.

Serien är underhållande, men också folkbildande. Tänk vilken insats du gör för den här diagnosen.

– Jag hoppas det. Till alla er därute som också har ocd – I am with you. Det är  ingen lätt diagnos vi har fått. Till er som kämpar vill jag säga – nu krokar vi arm och försö­ker göra det här tillsammans.

Fakta: Amanda Romare

Ålder: 36 år.
Bor: I Malmö.
Familj: Pojkvännen Jens, mamma, pappa, två bröder och syster.
Yrke: Författare, skribent och producent.
Aktuell: Med SVT-serien Tvångstango  – en serie om att bli fri från OCD som har premiär den 10 juli.

Text: Anna Wahlgren
Foto: Owen Romare Hughes

Den här artikeln har publicerats i en längre version i nr 2/2025 av vår medlemstidning Nytt om OCD. Vill du läsa alla artiklar i tidningen? Bli medlem hos oss så får du vår tidning hem i brevlådan.