Nytt om OCD nr 4, 2023

Ur innehållet: Tema: Tvångstankar i vardagen • Chris Pettersson hade allt – också ocd • Fråga experten: ”Jag blir inte bättre av 10 kbt-besök” • Psykologen om de vanligaste tvångstankarna • SVera Nordlander frilufsar för balans i livet • Ella Ekblom tipsar om instagramkonton • Så tar vi hand om oss i jul • Diana Pascal träffar ocd-patienter varje dag •

”Vi behöver prata mer om hur vi mår”

”Detta är väldigt jobbigt för mig att skriva. Jag har i hemlighet varit väldigt sjuk under flera år. Först 2017 fick jag diagnosen ocd, och där efter har inget i mitt liv varit sig likt.”
De här meningarna dyker upp i mitt flöde på Linkedin. Jag fastnar förstås, eftersom det handlar om ocd. Men också för att texten griper tag. Det känns så ärligt och avskalat. Här är en människa som berättar rätt upp och ner att han har kämpat. Att han har varit i flera helveten än han visste fanns.

Jag kikar på profilen. Chris Pettersson, en flitigt anlitad föreläsare, som har bestämt sig för att sprida kunskap om vår tids stora hälsoproblem, psykisk ohälsa.

Vi får kontakt, och jag frågar om Chris kan tänka sig att bli inter-vjuad i det här numret av Nytt om OCD. Nu har han föreläst även för OCD-förbundet, och vi kommer fortsätta samarbeta på olika vis.
För det är så viktigt att vi blir fler som vågar berätta. Om att livet inte alltid är som den där fasaden vi visar upp i sociala medier. Eller när vi sätter på fejset och går till jobbet. Jag minns när min dotter mådde som sämst.

På jobbet var det full fart. Möten, en kopp kaffe, kollegor som pratade om familjemiddagar eller något teaterbesök. Själv skulle jag skynda hem, för att byta roll och bli ”sjukvårdaren”. Göra mitt bästa för att ta hand om dottern, som levde i sitt eget fängelse i vårt hem, på grund av ocd-monstret i huvudet.

Missa inte intervjun med Chris på sidan 16 i det här numret.

Var snäll mot dig själv i jul. Och hör gärna av dig till mig om du också vill berätta din historia. För vi bär alla på våra egna erfarenhet-er och lärdomar, som samtidigt är en del av en större berättelse, om hur det är att vara människa.
Vi behöver prata mer om hur vi mår. Vi behöver försöka glän-ta lite på dörren till det svåra och mörka också. För då kan det också börja strila in ljus och hopp.

Helena Rönnberg
OCD-förbundets ordförande