5 snabba med psykolog Erik Andersson

Nu har sista avsnittet av Tvångstango gått på SVT. I serien får författaren Amanda Romare hjälp av prisbelönte psykologen Erik Andersson. Vi kontaktade honom för att ställa några frågor om kbt-behandling – och varför den ibland inte hjälper.

Tror du att serien kommer att få fler att söka vård för sin ocd?

Ja, jag hoppas att många personer kan känna igen sig i Amanda eller någon annan person i serien och få en inblick i hur man kan jobba med det.

Hur vanligt är det med hembesök till patienten?

Detta beror, helt krasst, på vilka resurser som finns på mottagningen som ger behandlingen. Jag själv gör ofta hembesök, då jag arbetar på en mottagning där det finns möjligheter för det. Jag tycker att det är nödvändigt för en del personer, men många mottagningar har inte dessa möjligheter. Man ska dock komma ihåg att i slutändan är det man själv som jobbar med sin egen problematik. Och för många behövs inte hembesök utan man fixar behandlingen bra ändå.

Ungefär hur lång tid tar det att bli märkbart bättre med kbt-behandling?

Många personer med OCD upplever ungefär sex veckor in på behandlingen att det går åt rätt håll. Efter ungefär 12–15 veckor brukar mellan 50–70 % av personer med OCD uppleva en markant förbättring efter genomgången KBT. För många andra kan det behövas mycket längre tid att jobba på och nöta – min erfarenhet är att åtminstone ett år av fortsatt arbete varje dag är nödvändigt. Det är alltid svårt att säga hur det kommer att gå utan man får bara prova sig fram.

Kan man bli helt frisk med kbt – och finns det ett nästa steg om man inte får resultat?

Ungefär 20 – 25 % av personer med OCD går helt ur diagnos efter KBT. Med det sagt ska man vara vaksam på att symptomen inte kommer tillbaka. Jag brukar likna OCD lite grann som ett beroende: man måste ha lite koll på det under livet.

Om behandlingen inte ger resultat så kan det bero på flera olika saker. En orsak kan vara att man inte träffat rätt i behandlingen, att man inte exponerat för rätt slags saker (den centrala rädslan). En annan orsak till att behandling inte fungerar kan vara att man inte hittat rätt ”underskottsbeteenden”, d.v.s. meningsfulla aktiviteter i sin vardag (det kan vara arbete, hobbies, relationer etc.). En tredje orsak kan vara att problematik helt enkelt behöver behandlas på andra sätt (exempelvis med läkemedelsbehandling). En fjärde orsak kan vara att ens problematik i grunden är något annat än OCD (exempelvis en oupptäckt Autism eller ADHD).

Det finns lite olika typer av KBT så där finns lite olika tillvägagångssätt. Det finns också många olika typer av läkemedel som är väl värda att testa. Jag själv gör just nu en studie där vi hjälper personer med OCD som är utanför arbetsmarknaden att få arbete. Och hittills har vi märkt att för många personer kan att få ett meningsfullt jobb leda till att man går helt ur sin OCD-diagnos.

Hur vanligt är det att involvera anhöriga i en behandling?

För barn och ungdomar med OCD är det mer regel än undantag att involvera anhöriga. Med vuxna tycker jag personligen att vi gör det alldeles för sällan. Detta kan ju också bero på att i vuxenpsykiatrin så är det en person som söker hjälp och kontexten blir lätt utanför. Är det något jag skulle vilja att vi ser mer av i behandling vid OCD så är det tyngre fokus på att involvera vänner, familj etc.

Bonusfråga: Vilken är den vanligaste typen av tvång?

Det är faktiskt inte en helt lätt fråga att besvara för det beror lite på vad man menar kring typ av tvång. Två väldigt vanliga symptomtyper är tvättvång och kontrolltvång. Men en del forskare menar på att det är mer meningsfullt att prata om vad som driver tvånget. Många personer med OCD upplever katastroftankar, men många andra upplever s.k. not-just-right-OCD.

Fakta:

Tvångstango består av 6 avsnitt som går att se på SVT Play .

Erik Andersson är även aktuell med boken ”Orosboken. Ta hand om din oro i fem steg”, Natur & Kultur.

Text: Julia Andersson

Foto: Eva Lindblad