Öppenhet om psykisk ohälsa hjälper barnen

Barn till en förälder med psykisk ohälsa behöver vetskap. Om föräldrar är öppna med sina svårigheter så minskar risken att barn själva får problem med psykisk ohälsa, enligt forskning från Malmö högskola.

Varför måste pappa kolla spisen ännu en gång innan vi går till fritids? Varför blir mamma arg om jag inte byter alla kläder när jag kommer hem?

Ett barn som inte förstår varför föräldern beter sig som den gör, kan känna oro över att inte begripa eller kunna påverka situationen.

– Barn behöver kunskap om förälderns sjukdom och stöd att hantera den. Annars riskerar barnet självt psykisk ohälsa, säger socionom Maria Afzelius, tidigare vid Psykiatri Skåne och nu på institutionen för socialt arbete vid Malmö Universitet.

Tar inte på sig skuld

– Om man som förälder förmår att vara öppen med sin psykiska ohälsa och förklara den så gott det går för sina barn, är mycket vunnet. Barnen tar då inte på sig skulden för hur föräldern mår lika mycket som de kan göra om sjukdomen tystas ner, förklarar hon.

Ju mer en förälder hjälper barnet att förstå varför man inte mår bra och vilka uttryck sjukdomen tar sig, desto bättre. Det är dock svårt att säga exakt vid vilken ålder man kan prata med barnet om psykisk sjukdom, menar Maria Afzelius. Där får behovet styra.

– Barn är uppmärksamma på när något inte stämmer. Och de kanske anpassar sig i ett försök att förbättra situationen hemma. Det viktiga är att barnen inte känner att det är deras fel att föräldern inte mår bra.

Uppmuntra att prata

Det stärker barnet om föräldern har förmågan att ta ansvar för sin ohälsa, vad den innebär för hen själv och för familjen, förklarar hon vidare.

– Inte minst tar det udden av skuld och skam som ju finns mycket av när det handlar om psykisk sjukdom. Det gäller särskilt om sjukdomen blir en familjehemlighet som man inte får prata om.

Just därför råder också Maria Afzelius familjer som har psykisk sjukdom att vara tillåtande när det gäller att låta barnet prata med andra om sin situation. Det kan vara en lärare, vän, mormor, tränare och så vidare.

– Hindra inte barnet från att prata utan uppmuntra det. Det är en av de saker man kan göra som förälder för att hjälpa barnet och som i sin tur stärker familjebanden.

Olika stöd efter ålder

Hon har forskat på vilket stöd barn till en förälder med psykisk sjukdom får och hur stödet inom psykiatri och socialtjänst ser ut. Och sanningen är att barn till en förälder med psykisk ohälsa sällan får stöd från samhället.

Anhöriga lyfter ofta frågan om stöd utifrån barnets ålder. Små barn kan ha andra upplevelser än en tonåring av sin förälders psykiska ohälsa och behov av annat stöd.

– Ett litet förskolebarn behöver kanske främst omvårdnad och en trygg förälder som finns där. Det gör även en tonåring men ett äldre barn kan därtill behöva prata om sådant som skaver på insidan.

Stöd till hela familjen

En åtgärd som visat sig ha god effekt, är så kallade familjeinterventioner. Då får hela familjen stöd, råd och kunskap om sjukdomen som den närstående har. Man träffar regelbundet förälderns behandlare inom vuxenpsykiatrin och pratar om hur den psykiska ohälsan påverkar familjen.

– Föräldrarna får stöd i att hantera sina föräldraroller. Det kan minska konflikter i hemmet som uppstår på grund av olika förväntningar på varandra, sjukdomen och de utmaningar som den för med sig. Barnen i sin tur uttrycker att de känner mindre oro när de vågar och får prata mer öppet om sin förälders mående.

Få familjer får hjälp

I dagsläget får inte många familjer med hemmaboende barn den här hjälpen. Oftast riktas insatserna enbart till den som lider av en psykisk sjukdom, påpekar Maria Afzelius.

– Endast var tredje patient med barn får särskilt stöd riktat till just barnen. De flesta barn som växer upp med en förälder som har psykisk ohälsa får hanka sig fram i tillvaron på egen hand. Det behövs mycket mer insatser från vård och samhälle.

Trots att barns behov av stöd vid psykisk sjukdom hos en närstående är lagstadgat i hälso- och sjukvårdslagen, saknas det kunskap om hur man arbetar familjeorienterat, menar Maria Afzelius.

Ofta fokus på vuxna

– Primärvård och vuxenpsykiatrin har oftast fokus på de vuxna. Vården måste arbeta bredare och fråga personen som söker hjälp om denne har barn och familj och hur de mår i den här situationen.

Inte alla barn till en förälder med psykisk ohälsa får dock problem, poängterar Maria Afzelius. Man kan vara en väl fungerande förälder trots egen psykisk ohälsa.

Men det går inte att blunda för att psykisk sjukdom hos en förälder är en riskfaktor om barnet inte får rätt stöd, sammanfattar hon.

– Den som lever med psykisk ohälsa kan bli väldigt upptagen av sitt eget mående och orkar inte alltid tänka på andra i familjen. Föräldern kan ha svårt att ta hand om barnens känslomässiga och kroppsliga behov.

Hemmasittare en varning

Varningssignaler att vara uppmärksam på, enligt Maria Afzelius, är om barnet inte vill delta i fritidsaktiviteter eller ofta vill stanna hemma från skolan och skylla på ”sjukdom” eller att helt enkelt bli hemmasittare och vägra gå till plugget.

Omvänt kan det vara förskola eller skola som uppfattar signaler på att ett barn verkar nedstämt och larmar om att något inte stämmer.

– Barnet kan bete sig annorlunda än det vanligen gör: Hon eller han blir kanske ofta ledsen och arg på ett sätt som hen inte varit tidigare eller drar sig undan från andra.

Det kan kännas svårt för barnet att på eget initiativ prata med någon utomstående, av ovilja att svika sin förälder. Därför är det viktigt att ta reda på hur det står till.

– Om ingen frågar hur barnet mår, kanske det aldrig uppmärksammas att ett barn inte mår bra.

Maria Afzelius har mött vuxna barn till föräldrar med psykisk ohälsa som upplever att de aldrig fått frågan om hur de mår, eller känt att de blivit sedda.

Begränsar sitt liv

Att ha en förälder med psykisk sjukdom kan också göra att barnet begränsar sitt liv. Det kanske skäms för hur det är hemma och undviker att ta hem kompisar efter förskola eller skola.

– Som ung vill man vara som alla andra, smälta in och inte ha en förälder som är annorlunda, förklarar Maria Afzelius.

Eller så stannar barnet hellre hemma än hänger med vänner på fritiden för att ha koll på en mamma eller pappa som inte mår bra, samtidigt som föräldern å sin sida strävar efter att göra sitt bästa utifrån sin situation.

– Även den som har en svårighet vill vara en bra förälder, sammanfattar Maria Afzelius.

6 råd till barn med förälder med ocd

* Dölj inte hur du har det hemma. Ju mer kompisar och släkten vet om din situation desto mer naturligt och mindre skamfyllt blir det. Ocd är en sjukdom som går att få bukt med och att slippa skämmas för tvången är en del i att bli frisk.

* Prata med andra utanför familjen. Låt inte ocd:n bli en familjehemlighet. Behöver du stöd och pepp kan du prata med en farmor, lärare eller skolkurator utan att du sviker din förälder.

* Avstå inte från det du vill göra, gör det andra barn och unga gör. Visst ska du ta hänsyn till din sjuka förälder men inte alltid anpassa dig så att ocd:n också styr ditt liv.

* Stötta och beröm din förälder som kämpar mot sina tvång.

* Gå inte in i rollen att försäkra att spisen är av eller dörren låst. Det hjälper inte din förälder. Hen måste själv gå emot sina tvång för att lära om hjärnan och då komma förbi sina svårigheter.

* Om du blir arg och besviken, försök rikta ilskan mot ocd:n och inte din förälder. Denne är säkert lika arg som du på sjukdomen.

Text: Mia Coull

Foto: Privat och Katie Gerrard/Unsplash