Så behandlas ocd
Den vanligaste behandlingen mot ocd är kbt tillsammans med s k exponering (kbt/erp). Ofta kombinerar man psykoterapeutisk behandling med läkemedel (SSRI-preparat).
Ett viktigt resultat av en psykologisk behandling är att ha lärt sig att leva bättre med sitt tvång. Det behöver inte vara en misslyckad behandling om vissa tvång finns kvar när man slutar. Kravet att bli helt utan tvång kan i sig vara en fälla: man blir rädd för tecken på återfall och irriterad på att inte klara allt som någon utan ocd kan.
Snezjana om sin behandling: ”Jag har jobbat med mina rädslor som ligger till grund för ocd:n”
Vikten av stresshantering
Det är också viktigt att lära sig stresshantering. Att leva med tvång är en belastning, och stressen kan leda till att man mår sämre generellt och kan ha svårt att sortera ut vad som är verkliga problem och inte. Att få hjälp med problemlösning och att bli medveten om vad som kan vara stressande ingår också i behandlingen.
Erika om sin behandling: ”Kunskap om hur sjukdomen fungerar har fått mig att må bättre”
Behandling av bdd
Behandling av bdd/dysmorfofobi sker framgångsrikt med olika former av psykoterapi såsom dialektisk beteendeterapi (dbt) och kognitiv beteendeterapi (kbt), som framför allt fokuserar på att bygga upp och stärka patientens självkänsla. I extrema fall kan SSRI-behandling övervägas, vilket ofta ger goda resultat, främst genom färre tvångstankar och ökad kognitiv funktion. Som anhörig är det viktigt att komma ihåg att bdd är behandlingsbart, men att det på grund av bristande sjukdomsinsikt ibland kan krävas ett längre motivationsarbete för att få den som är drabbad att våga prova psykiatrisk/psykologisk behandling för sina problem.
Behandling av trichotillomani
Trichotillomani har länge ansetts vara svårt att bota men senare forskning börjar ge en ljusare bild. Den mest använda behandlingsmetoden för trichotillomani är i dag kognitiv beteendeterapi, kbt, men läkemedel sägs också hjälpa. Ofta används dessa i kombination med varandra. Vissa väljer i stället att försöka behandla sig själva genom att t.ex. raka sig på det utsatta stället eller slänga eventuella hjälpverktyg.
Behandling av dermatillomani
Den behandling av dermatillomani som har störst bevisad effekt är en form av KBT som heter Habit Reversal Training – HRT. HRT utvecklades på 1970-talet som en teknik för att bryta repetitiva beteenden. Behandlingen syftar till att göra personen med dermatillomani mer uppmärksam på plockandet och att ge verktyg för att stoppa det genom att finna alternativa beteenden. Syftet med behandlingen är att personen med dermatillomani ska lära sig att få kontroll över plockandet och få det att upphöra samt att lära sig hantera impulserna att plocka.
Behandlingen av dermatellomani utförs tillsammans med en terapeut vid ca tio tillfällen. Först gör man en analys av beteendet och arbetar sedan med olika sätt att göra plockandet svårare och att lära sig att bättre stå ut med impulserna utan att agera på dem. Mot slutet av behandlingen får patienten göra en plan över hur hen ska gå vidare på egen hand. För att förhindra återfall är det önskvärt att behandlingen följs upp av en terapeut.
HRT – ett sätt att bryta repetetiva beteenden
Beteendeanalys
- Självmonitorering, registrera när plockandet sker.
- Ökad medvetenhet, träning i att öka medvetenheten om när plockandet sker och vilka situationer som triggar
Träningsuppgifter - Stimuluskontroll, minska möjligheter för plockande att ske och göra beteendet svårare att utföra.
- Inkompatibelt beteende, lära sig ett alternativt beteende som är fysiskt omöjligt att genomföra samtidigt som plockandet.
Behandling av samlarsyndrom
Bristen på insikt är en stor utmaning i arbetet med patologiska samlare. Det är ovanligt att personer med denna diagnos självmant söker behandling. Ofta är det andra ur familjen som söker hjälp. Det är också vanligt att det är social- och hemtjänst och bostadsbolag som upptäcker problemet.
Evidensläget för behandling av patologiskt samlande är magert. Den enda psykologiska behandling som hittills utvärderats och som gett lovande resultat är kognitiv beteendeterapi kombinerad med motiverande samtal, färdighetsträning av organisering, beslutsfattande och problemlösning. Försök med farmakologisk behandling med paroxetin (SSRI) och venlafaxin (SNRI) visar på en viss effekt vid ”rent” patologiskt samlande. Vid behandling av patienter med ocd och samtidiga symtom på patologiskt samlande har SSRI visat sig ineffektivt.
Möjligt är att effektiv behandling och handläggning av patologiskt samlande förutsätter ett samarbete mellan sjukvård, socialtjänst, bostadsbolag och rättsväsende, då tillståndet inte bara innebär en risk för personen som samlar utan också kan utgöra en fara för omgivningen i form av ökad brand- och hälsorisk.