Här är några tips på hur du som anhörig kan förhålla dig till din sjuka familjemedlem. Men som du säkert är medveten om finns det en väldig kraft i den sjukes tvång och ångest, vilket gör det svårt att stå emot många gånger. 

Här tipsar OCD-förbundets expert Susanne Beijerot, professor, överläkare och psykoterapeut, om hur du som anhörig kan agera.

1. Skaffa kunskap
Skaffa kunskap om sjukdomen och lär dig känna igen symtomen. Att gå med i Svenska OCD-förbundet är ett steg i rätt riktning.

Friska syskon kan bli negativt inställda till sin tvångssjuka syster eller bror som de kan uppleva som orsaken till familjens problem. Kunskapen ökar förståelsen för sjukdomen, det leder t ex inte någonstans att be den sjuke att ”skärpa” sig.
Att förstå sjukdomen i egentlig mening är svårare. Man likna tvivlet vid den otillfredsställelse man känner när man lägger i en slant i en myntapparat, och sen inte hör hur det rasslar till när myntet faller ned. När myntet har fallit ned, får man en nästan fysisk känsla av vetskap. För den som är tvångssjuk faller myntet aldrig ned, åtminstone inte utan upprepade kontroller.

2. Minska kraven
Ställ inte för stora krav på den sjuke under ”dåliga dagar”. Det är svårare att stå emot tvånget om man har sovit eller ätit dåligt eller är premenstruell.

3. Beröm framstegen

Ge stöd och beröm framstegen, även de små. Att motstå tvångshandlingar är en oerhörd prestation och det ska den sjuke få erkännande för.

4. Ta hand om dig själv
Skapa tid för egen del, och ta inte en överdriven hänsyn. Låt inte den sjuke regera hela familjens liv, för då kommer ni inte att orka på sikt.

5. Behåll friska rutiner
Sätt gränser och behåll friska rutiner. Acceptera inte att delta i tvångsritualer eller att ge ständiga försäkringar. Den sjuke vill ofta ha försäkringar från de anhöriga på olika sätt. ”Körde jag på någon med bilen?” ”Gick jag i hundbajset?” ”Utförde jag ritualen korrekt?”

Den sjuke känner lättnad och ångestlindring, eftersom han inte vågar lita på sina sinnen. Men denna ångestlindring är kortlivad och tvångstanken kommer snart tillbaka med full kraft. Man kan säga att den sjuke blir beroende av försäkringar.

Behandlingen för detta är att hjälpa den sjuke att motstå beroendet, och tvinga sig själv (ingen annan får göra det) att utsätta sig för den ångest eller det obehag som är knutet till hans rädslor. Det kommer på sikt att lindra hans tvångssjukdom.

Det är klokt att söka professionell hjälp för att komma ur detta samspel. Lägg upp en plan med stöd av en handledare som förstår sig på ocd.

Det är också viktigt att man inte svarar på ett otrevligt sätt när man blir ombedd att ge en försäkring. Ibland kan hjälpa att använda en standardfras som: ”Jag har blivit tillsagd av läkaren/terapeuten att inte ge dig några försäkringar”. Det kan också vara ett kodord som ni kommit överens om, som”Nix”.

Givetvis är det mycket viktigt att man först har förklarat ordentligt att man inom beteendeterapin har en lång erfarenhet av att upprepade försäkringar inte brukar hjälpa på sikt.

Det är alltså viktigt att patienten utsätter sig för det han fruktar, men gradvist och kontrollerat. Personen kommer att vänja sig så småningom, och ångesten minskar kraftigt när han har utsatts för det han är rädd vid flera tillfällen. Till slut kan ångesten helt försvinna. I beteendeterapeutiska termer kallas det för exponering, d.v.s. patienten ska exponera sig för det han fruktar.

6. Respektera behandlingen
Stötta behandlingen och undergräv inte de instruktioner som behandlaren har givit. Om du t. ex är tveksam till psykiatriska läkemedel, ta då kontakt med den förskrivande läkaren och resonera igenom det. Men undvik att dra in den sjuke, som har nog oro inom sig ändå.

7. Hjälp till med träningen

Om det pågår en beteendeterapi kan anhöriga vara till stor hjälp, inte minst genom att själv delta som hjälpterapeuter. Den anhöriga kan efter instruktioner från terapeuten delta i exponering såväl som i s k responsprevention (för att stå ut med ångesten). Tveka inte att ta hjälp av en terapeut med enbart grundläggande steg I-utbildning, under förutsättning att han/hon har handledning av en erfaren legitimerad psykoterapeut, med erfarenhet av ocd.

Innan ni bestämmer er för en beteendeterapeutisk behandling, kontrollera att terapeuten har erfarenhet av tvångssyndrom. Annan typ av psykoterapi, t.ex. psykodynamisk insiktsterapi eller bildterapi är overksam vad beträffar ocd.

Det går faktiskt att träna beteendeterapi på egen hand, men då ska man klart kunna definiera sina symptom och exakt vad man vill uppnå med behandlingen. Man behöver träna dagligen, och helst ha tillgång till en anhörig som hjälp-terapeut. Sist men inte minst ska man kunna stå ut med en hel del ångest och obehag. Man bör alltså vara väldigt motiverad för att helt klara av behandlingen på egen hand.

Ofta kan den ångestlindring som den farmakologiska terapin ger, möjliggöra en framgångsrik beteendeterapi.

8. Skratta tillsammans

Använd humorn som ett hjälpmedel att skaffa distans till påfrestningarna. Skratta med, men inte åt personen.

9. Var tydlig men varm

Var rak och ge klara budskap samtidigt som du förmedlar medkänsla och omtanke. Undvik att vara föraktfull och raljerande! Även om det ibland kan kännas fruktansvärt jobbigt att vara anhörig, är ofta symptomen som noteras av dig i själva verket bara en bråkdel av alla tvångssymtom som patienten själv uthärdar.